verkligheten börjar springa ikapp

Om 13 dagar avgår bussen från Burträsk med mål mot Stockholm och om 14 dagar avgår planet mot Spanien.
Jag längtar så otroligt mycket och vet att det kommer bli ett något att minnas för resten av livet.
Men jag får samtidigt ångest så som alltid.Vill umgås så mycket som möjligt med personerna här hemma och hitta på allt möjligt kul, men jag märker att tiden är knapp,men jag vet ju också att jag kommer tillbaka så varför känna på det viset?Jo,tänk om det mot alla odds faktiskt händer något.
Bli inte chockade,dom här tankarna dyker alltid upp,det hör till vanligheten,jag bara är sådan.
Och några av mina vänner som jag gör allt med,verkligen allt med stannar hemma,känns konstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0