av Backis, o jag blir varm i hela kroppen - Juni 2011

Redan när jag skymtade utsidan av kuvertet så anade jag lite vem det kunde vara som tagit sig tid att skriva en rad eller två. Jag kände nämligen inte igen handstilen, men kunde utav den förstå att det var ett flickebarn som skrivit. Visserligen känner jag många fina flickor som skulle kunna vara gulliga nog att anta min uppmaning, men det finns gullig också finns det Gullig.
Att jag har privilegiet att umgås med så fantastiskt fina människor är något jag försöker komma ihåg att uppskatta verendaste dag. Och en dag som idag glömmer jag det absolut inte!

Allra ödmjukast tackar jag dig, Erica, mitt lilla hjärtegull ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0