HolmbergErica

Jag saknar den hårda sängen.
Jag saknar att vakna upp trött och sliten,men på samma gång taggad inför en ny dag.
Jag saknar att gå och säga 3 water with ice eller 3 sprite with ice.
Jag saknar att måsta gå upp och ner för mördarbacken som vi var tvungna att ta för att få oss till stranden.
Jag saknar att måste trippa till och från vattnet pg a värmen i sanden.
Jag saknar att få saltvatten fulla ögonen.
Jag saknar att få sand i trosan.
Jag saknar den goda köttfärsåsen.
Jag saknar att höra Aicha under tiden som jag sminkar mig.
Jag saknar den kvava luften.
Jag saknar att halvsova till folkets röster vid poolen.
Jag saknar att säga,the key please,229.
Jag saknar knackningarna på dörren.
Jag saknar att gå ut i bara bikini.
Jag saknar att inte måste tänka på någonting.
Jag saknar att bo under samma tak som mina medresenärer.
Jag saknar att höra dom säga,ska du inte ha någon frukost idag heller?
Jag saknar de jobbiga löpturerna som Sanna efter mycket tjat fick med mig på.
Jag saknar att må så underbart bra som jag gjorde.
Jag saknar att vara ovetande och måsta fråga sig fram.
Jag saknar alla tutande bilar och mopeder.
Jag saknar alla fina människor.
Jag saknar miljön.
Jag saknar att strosa runt under kvällarna.
Jag saknar att vara uppe hela nätterna.
Jag saknar att sitta på stranden och höra vattnet skvalpa.
Jag saknar att vara så där skapligt bränd.
Jag saknar att klaga på att jag packat ner på tok för lite kläder.
Jag saknar att ändå inte kunna bestämma mig för vilket linne jag ska ha.
Jag saknar att höra Ida klaga på hur konstigt det är att alla saker bara försvinner.
Jag saknar att måste fixa med värmepumpen efter varje gång som man öppnat balkongdörren.
Jag saknar att vara utan bekymmer och bara njuta av varje liten sekund.
Jag saknar att höra orden underbart och changdobelt efter varje dopp.
Jag saknar glädjen i varje blick.
Jag saknar ön i sig och varje liten sak den hade att erbjuda.

Det är sjukt hur mycket jag längtar tillbaka och hur mycket jag skulle vilja uppleva det igen.Det är en sådan här gång man önskar att man hade den där omtalade klockan för att sedan kunna vrida tillbaka tiden.
Sista dagen i Rhodos sa jag att jag utan några som helst problem skulle kunna stanna den dubbla tiden,mina vänner tappade nästan hakan eftersom dom känner den hemkära Burträsktjejen så väl,men det var så sant det jag sa.
Det är nu jag har kommit på vad jag verkligen vill göra, och det är att resa,att vara utomlands.
Redan nu och direkt vi klev av planet i Stockholm så kände jag för att ta en sista minuten för att njuta lite till.

Jag hör många säga att de blir mättade och nöjda efter 1 vecka eller 2,men jag är tyvärr den raka motsattsen.Vist,jag är nöjd över att ha fått uppleva något så underbart,men det är nästan som om att jag går i dvala då jag kommer hem.För hur roligt är det egentligen,att komma hem till den vanliga vardagen då dessutom skolan börjat om efter att ha levt i något jag skulle kalla för en fantasivärld under 2 veckor.